YAAAAAY!
Äntligen skaffat blogg, åh! Wohooo, vad kul! Kände att det var dags för mig att gå vidare i mitt halvt gayiga liv.
Nu ska ni få läsa vad som hänt dom senaste dagarna, och det är liksom, typ mycket! Oh maaa gaaad! För några dagar sen drog jag till Karlstad, för att jag skulle ut på bus med mina älskade vänner. Vi tar alltid hand om varandra, vad som än händer! Eller..?
Jag satt på bussen, och vi närmade oss Munkfors. Ida (en väldigt "speciell" kvinna, men ändå älskad.. utav av dom flesta) skulle gå på där, och jag hade inte träffat henne på över en vecka! Det är typ, det längsta vi varit ifrån varandra på typ ett halvår, liksom... Bussen, den svängde och där utanför stod Ida, och hela jag fylldes med glädje! Hon steg på och satte sig bredvid mig, längst bak i bussen, också pratade vi lite om julen och vad som hänt. Det var mysigt.
Jag satt på bussen, och vi närmade oss Munkfors. Ida (en väldigt "speciell" kvinna, men ändå älskad.. utav av dom flesta) skulle gå på där, och jag hade inte träffat henne på över en vecka! Det är typ, det längsta vi varit ifrån varandra på typ ett halvår, liksom... Bussen, den svängde och där utanför stod Ida, och hela jag fylldes med glädje! Hon steg på och satte sig bredvid mig, längst bak i bussen, också pratade vi lite om julen och vad som hänt. Det var mysigt.
Tillslut kom vi fram till Karlstad, fast bussen var typ 15 min sen. Men vi gick av och skulle möta Hennie och Claudia där. Vi spejade efter Hennies härliga, platta hår, men ack o ve, hon fanns inte i syne. Vi gick till framsidan av busstationen och där kommer hon. Hon berättar att hon satt i bilen och väntade med sin pappa och att han nu trodde vi va pundare för att vi kom försent. Höhöhö. Nu väntade vi på Claudia, men vi visste redan att hon skulle komma sent, för det gör hon alltid, den härliga filuren.
Hon kom gåendes mot oss i slasken och det fuktiga vädret 10 min senare, så då var vi äntligen redo att åka in mot Hammarö och hem till Klara. Men jag var så hungrig så först skulle jag dra och köpa nåt att äta. Så vi gick in på nöjesbutiken, för där kanske det fanns nåt smått att få i sig. När vi gick igenom dörren så började det pipa och tjuta som fan! Sen så pep det igen när nästa gick in, och vi undrade vad det var. Vi tittade frågande på varann, och yttrade ett litet "Vafan?", sen så tittar nån snubbe som jobbar där på oss, och sa "Alkohol, kanske?" och Ida, hon bara "Neeej", så jag skynda mig och tog 2 sandwichar. När vi skulle gå ut så pep det igen, hoho.
Nu var det dags att dra sig in mot hammarö så vi hoppa på bussen, och satte oss. Claudia började prata om nåt asiatiskt godis med Hennie, och sa att hon skulle få smaka det, för hon är så förtjust i Japan och manga och sånt skit. Då säger Hennie, nåt sånt här "Japan är bäst, förutom alla fula asiater". Det blir tyst... Dom vänder blickarna mot mig... Sen utbraster alla i ett högljutt skratt.
"Förlåt, förlåt, det finns fina asiater också!"
"Förlåt, förlåt, det finns fina asiater också!"
Vi stiger av bussen vid Jonbolsvägen, och Ida leder oss mot Klaras hus. Väl framme så tar Claudia upp sin kamera och börjar ta bilder på den stora granen utanför. "Åh den är så fin!"
När vi kommer in så välkomnar Klara oss, vi lägger allt i kylskåpet och går in i hennes rum. Där befinner sig redan Niclas, och jag tror att även Maja och Amanda var där. Klara tar oss på en rundtur i huset, och efter ett litet tag så kommer Isabelle, Sandra och Matilda. Ida tvingar mig att äta lök, och vem kan säga nej till en sån skönhet? Så jag åt den där löken, sen började vi dricka lite. Jag stank vitlök hela jävla kvällen... Jag tog några öl, några shots sen var jag igång.
Jag och Klara lirade lite mumford & sons och Ed Sheeran inne i hennes rum, och vi fick en liten publik. Det lät säkert jäääääätte bra! Och Ida, hon satt inne i garderoben ett bra tag hon, ingen aning om varför.., Och det var efter det, mitt minne svek mig. Jag kommer ihåg lite, att jag spydde ut genom fönstret och toan, sen så fick jag se lite filmer och bilder på mig när jag är på Sandra. Åhåhåhå.
Helt plötsligt satt jag på en soffa eller fotölj inne hos Sandras pojkvän och vad händer där? Jo, dom hämtar raklödder och kladdar i hela mitt ansiktet, när jag ligger där, mår dåligt som fan och har däckat. Sen utbrast nån "raka av hans ögonbryn!". Sandras pojvän drar och kommer tillbaks med en rakapparat, som Ida sen tar och rakar av mig ögonbrynet. Så himla kul, så JÄVLA ROLIGT IDA. Nej, men det var ju faktiskt LITE kul, bara det inte händer igen.
Jaja, sen hände de väl lite mer, men inget som jag orkar nämna. Men jag, William och Valter drog hem till Claudia och sov där, och det var då jag märkte att mitt ögonbryn var borta.

Vilken snygging va?
På nyår skulle jag återigen in till Karlstad, men jag hade verkligen ingen ork. Jag kände att jag ville stanna kvar i Hagfors, dra till Jon, och fira nyår med gamla ansikten. Men nej, jag drog iväg till Karlstad ändå, i hopp om att det skulle bli en bra kväll. Martina skulle ju med också, så var ju nästan tvungen att åka.
Kom fram till Karlstad, drog till Claudia och Martina, väntade med dom tills vi skulle dra hem till Niclas vi var där i kanske 2 timmar eller nåt och efter det så skulle vi in till torget och se fyrverkerierna vid tolvslaget. Men vad hade hänt med Claudia då? Det vanliga. Så vi var tvungen att halvt bära henne och den stackaren ramlade så många gånger att hon fick djupa köttsår på knäna.
Vi kom fram till torget och gick iväg mot Burger King för att värma oss sålänge. Men när vi kom dit så hade vi tappat bort 1/3 av gruppen. Där träffade jag iallafall några trevliga grabbar, och en som jag för länge sen, delade en 4 timmars promenad genom Karlstad med.
Klockan närmade sig 12 så vi gick mot torget, men sen bestämde vi oss för att dra till Sandgrund, där de sköt upp fyrverkerierna. Då märkte jag att vi hade tappat bort ännu fler. Nu var det bara jag, Hennie, Cecilia och Niclas kvar, men Niclas han skulle ut på bryggan till några andra. Så vid tolvslaget stod vi där 3 stycken och omfamnade varandra istället för att vara runt 10 som vi var från början. Men fyrverkerierna var väldigt häftigt att se på så nära.
Vi gick in mot torget igen, för vi fick äntligen tag på några av de andra. På vägen dit hitta vi dom.. Martina, Ida, Rasmus och den stackars Claudia. Jag stötte på några hagforsingar här och där och lite bekanta ansikten.
Sen skulle vi in och värma oss igen, innan vi skulle dra vidare, och där träffade jag en gammal vän, så vi satt och snackade lite medans jag, Martina och Rasmus väntade på att Ida och Claudia skulle komma ut från toan nångång. Sen drog vi vidare mot kronoparken, dit de flesta i våran lilla familj hade dragit. Där fanns folk från WKs eller "Willys" klass, andra musikare och andra människor jag aldrig träffat. Men där var vi iallafall, tills vi skulle hem, och då var vi tvungna att gå. Det var jag, Claudia, Martina, William, och en annan man vid namn Alex tror jag... Han var väldigt snäll, men också väldigt läskig...
Vandringen hem tog nästan 2 timmar. Jag måste säga att mitt nyår inte var på topp, men det fanns stunder som var riktigt roliga.
Åh, vad jobbigt det här blev.
Puss, puss
Peace out
Yoo daawg!
Tjingeling
Au revoir
Hanna Eriksson jag saknar dig så mycket! Jag skulle göra vad som helst för att få mina drömmar att bli verklighet. Åhh.. Hanna.. Puss på dig, din sexiga kissekatt <3